Igår var man på arbetsintervju....

Ja jag har varit arbetslös i tre månader och ingen a-kassa förrän i april tidigast... tungt läge... Men man får väl skylla sig själv när man inte har bra planering...

Arbetet handlar om att sälja städartiklar, till först å främst privat med i förlägning till butik. Genom referenser...

Känner igen detta upplägg och enda skillnad är väl att det är en grundlön, vad den är visar sig på fredag...

Dessa jävla sälj jobb, om de kunde ge folk ärlighet från första början....

Man sitter ju där å lägger ut hela sin historia till en helt främmande människa, å bönar å ber att man ska få jobbet, pga av att man är mer eller mindre desperat å tar vad för jobb som helst i det här läget!

fick jag välja hade jag blivit högavlönad hemmafru....

men det får man ju inte.   

Får väl reda på domen idag om jag gått vidare till nästa intervju... Jag ser faktiskt inte fram emot det, fick ett jobb i höstas på två mån, DET såg jag fram emot... Jobbade i fabrik, fan va nice jobb...

Men tyvärr är det svårt att få jobb i dagsläget. Å det är NU jag behöver inkomst...

Man blir anti till mycket i det här läget, ena stunden positiv å "perkey" å andra helt nere....

Synd bara att man har svårt att tala om för omgivningen hur det känns, man kanske hade blivit bättre förstådd då... Skammen finns ju där å gnager... Hårt....

Ja kanske en bättre dag imorgon då??

Jag inväntar den...